Lax- och Sikfisket

Lax och sikfiske i Umeälven

Information om fisket på Teg.

Härmed skall undertecknad försöka dokumentera lite om laxfiskets historia på Teg. Tyvärr så har vi ingen riktig historik från den tiden fisket startade men enligt uppgifter så skall laxfisket startat i mitten på 1850-talet, i organiserat form. Fiskat lax gjordes långt tidigare vi pratar om 1500-1600 talet då. Det var bönderna på Teg som började med fisket i större skala och det experimenterades med olika metoder, bl.a. med stenkistor och nät emellan samt sedan med Pata-fiske som gick ut på att man slog ner stolpar i älven och sedan ett nät som laxen följde till en stor låda som sedan vittjades. Det krävdes mycket jobb för detta och fiskelyckan var mycket ojämn. Sedan kom notfisket och då rodde man förstås. Notfisket är det som används än i dag men nu har man förstås båtar med motorer. Det var först från 1950 som vi har en bra statistik på fisket och det är tack vare Sven Gustavsson som fört dagbok sen 1950 till dagens datum. 5 olika lag har fiskat på Tegsvatten sen starten 1950. Ett lag fiskade på Myrskär eller Myrsand som det nu heter, nästa lag kallades mellanlagen och bestod av 2 lag och de gick i land på Storsandskär och nästa blev Ö-laget som också fiskade på Storsandskär, där idag Bottniabron ligger. Femte och sista laget fiskade då på Flisberg. Vi kommer att återkomma till Sven Gustavsson och hans fantastiska dokumentation om fisket.

Vår dokumentation börjar med fisket på Flisbergsgrundet, där fiskade Ragnar Sandström och hans bror Algot som även fiskade på Degernäsvattnet vid Sand. Arne Lövgren var också med i det laget. Enligt uppgifter så var även några från Holmnäs med. De 3 förstnämnda var alla egna företagare så att tiden att fiska var knapp men intresset för fisket fanns alltjämt och 1964 så byggde de en fiskestuga på Flisberg. Fiskelyckan var som vanligt mycket varierande, men en jullax fanns varje år på bordet. I slutet av 60-talet så köpte Ragnar ut de övriga i laget och fisket togs över av Ragnars familj. Jag började fiska med Ragnar och hans son Jan i början av 1970-talet.(Jag är Kjell-Arne Kemi och är gift med Ragnars äldsta dotter Margaretha) Även min far Sigvard började fiska med oss. På den tiden var båtarna och motorerna i dåligt skick och man var alltid nervös för att man skulle få motorstopp mitt i varpet. Ragnar fick ett tips om en bra båt som Vattenfall hade i Grundfors och han köpte den och där satt det en 1051 Volvo motor i marinutförande och den används än i dag, Det är en 1 cylindrig motor som är oerhört slitstark. Den fick en efterlängtad renovering 2011 efter 60års användning. Vi fick några år senare, även tag på en 1052 Volvomotor på Holmön som min far monterade in i  den gamla plåtbåten, det var inget lätt jobb men han klarade det och då hade vi löst det maskinella problemen. Den motorn höll ända till 2009. (Då fick jag tag i en lika dan motor i södra Sverige som går som en pärla.) Nu gällde det bara att börja få lite fisk. Tyvärr så var inte fiskelyckan stor i början på 70-talet så vi flyttade vår uppdragsplats till sydspetsen på Lillsandskär. Från början blev det mycket timmer bildäck och annat bråte som folk slängt i vattnet eller på isarna. Fiskelyckan var inte stor där heller, men desto gladare blev man när man fick en blank fisk. Fisket gick i vågor och vi fiskade nog aldrig mer än 6-8ggr/år, eftersom alla jobbade och inte minst Ragnar som hade många järn i elden. I början av 80-talet så byggde vi en flotte att ha noten på, tidigare så hade vi noten på ett bord som låg längst bak på en av båtarna. Nu gick det lättare att dra upp noten. Jag tror att vi under 3 års tid inte fick en enda fisk, men skam den som ger sig så Ragnar köpte en ny not eftersom det kom nya bestämmelser om maskstorleken. Tidigare var maskstorleken 75mm men blev nu 50mm för att inte fisken skulle ta skada. All vild lax och öring skulle återutsättas. Vi fick bara ta tillvara på odlad fisk. Fisketiden var från midsommar till 31/8. Från söndag kl 18,00 till torsdag 18,00  var det som gällde, ända till 2008 ungefär. Sikfisket var mellan ca. 15/9-15/10 . Notfisket i Umeälven har nästan alltid fått söka dispens av Länsstyrelsen för att vi skall kunna bevara denna gamla sed. Under 90-talet så var fiskelyckan ganska god i våra ögon sett inte som Myrsand, men vi var nöjda. Vi fiskade väl lite mera nu. Ragnar fick lite problem med en arm så Kemi tog med sig några fotbollskompisar( Göran Karlsson och Pekka Edberg) var med i många år. När man nu försöker dra sig till minnes om roliga episoder eller tråkiga saker som inträffat så är det nästan bara det roliga som man minns. Den största fisk vi fångat vägde 20 kg. Det glömmer man aldrig. De stora fångsterna på 15-25 fiskar i samma varp har också etsat sig fast. En gång så fastnade vi och ytterbåten fick göra en u-sväng vi vände ut och in på noten men vi fick 3 laxar på 12kg/st. Hur detta kunde gå till vet inte jag men fina var dom. Fastnat har man gjort och fått dra upp noten i båten mitt ute i älven, vilket slit. Pojkarna i landbåten pratade så mycket med varann, så de glömde att kroka fast noten  det har väl hänt ett antal gånger, men vad gör väl det om hundra år. En gång så fick jag siknoten i propellern när vi fastnat. Vi bogserade in båten på grund, det var bara att stoppa ner händerna i vattnet och känna hur noten satt och därefter så körde vi med startmotorn och backslaget i och efter ca ½ timme var noten lös och trasig men mina händer hade jag ingen känsel i. Det tog ett dygn innan jag kände mina fingrar. En annan episod var när Stig Lundström hoppade i vattnet alldeles för tidigt och sjönk som en sten, men han kom upp till ytan och simmade in till stranden. Blöt och en mobiltelefon fattigare men en erfarenhet rikare kanske man kan säga. Jag prisade hans iver att få börja dra in noten. En annan gång så höll jag i en lax på 7-8 kg som Pekka skulle slå i huvudet med ett järnrör, men det bar sig inte bättre än att han slog mig över lillfingret. “Fingret gick av men jag släppte inte fisken”. Det var lite kort om olika saker som hänt under 40års fiske.

2003 köpte jag 2 st notar av ett fiskelag som fiskat på Tuvan (en not flera notar) det visade sig att det var en bra affär, för den noten fiskade bra och vi började få mycket bra med fisk. Tomas Edberg hade anslutit och han kunde både fiska och meka.

Mina barn började lite sporadiskt att vara med, det skulle vara roligt om deras intresse ökar så de kan föra fisket vidare till nästa generation osv.

2007 träffades nästan alla som fiskar lax på Teg för att prata framtid. Det finns fortfarande 5 lag som fiskar. Åldersstrukturen på deltagarna är mellan 55-86 år. Varje lag har 1eller 2 eldsjälar som brinner för fisket. Man brukar säga att man ser framtiden an med tillförsikt, men för oss så är det en sanning med modifikation. Vi måste titta på möjligheterna att samarbeta, vi kanske bara skall fiska på 2 platser. Vi måste vidare få våra ungdomar att vara med och lära, så de kan föra traditionen vidare. För många är båtar ,motorer och fiskeredskap gamla och behöver bytas ut. Det innebär ganska stora investeringar. För att möjliggöra ett fortsatt fiske så beslutade Tegs samfällighetsförening att bidra med pengar till fiskelagen så att fisket också i framtiden skall kunna vara kvar. (Byn har erhållit ca 1,5 miljon av Botnia banan som kompensation för intrånget i fisket )

2009 började Freddie Persson fiska med mig eftersom deras varp delvis blev förstört av brobygget. Under dessa 3 år så har fiskelyckan varit god och vi har dessutom bjudit in andra deltagare från de andra fiskelagen att provfiska med oss och nu ser framtiden ljusare ut. Vi har även fått en tomt utstakat av byn intill vår fiskeplats. Vårt fiskelag har fått ca 10 laxar per/år sen 1972.

Detta var mycket kortfattat om vad som hänt under mina 42 år som laxfiskare. Om någon har minnen eller dokumentation om fisket på Teg så är han eller hon välkommen att höra av sig.

K-A Kemi