Ö-laget (Storsandskär)

Nu har turen kommit till ett fiskelag på Storsandskär som fick namnet Ö-laget i folkmun. De började  fiska i slutet på 50-talet.

Några av grundarna i det laget var Axel Söderström samt Br.Hedman Stig och Henrik, fler namn som nämnts är Rulle Sandström, Lennart Högdahl, Hesta Hedman. Ola Holmström fiskade sedan på Axel Söderströms lott. Vi har inte någon dokumentation om hur fisket var på den tiden, utan det är först på 1970 talet som vi har lite historik.

1971 köpte sig nämligen Freddie Persson in i fiskelaget för ca. 4000kr. Han köpte in sig istället för Gunnar Alfredsson, Sven Gustavssons syster. Det är hans berättelse som jag försöker att skriva ner, för kommande generationer.

Vilka fiskade med dig då Freddie? Jo det var Rune Johanson och Arne Larvia som var gift med Birgitta Hedman, samt Johan Hedman. Bernt, min bror var med ibland samt några andra kompisar.

Fisket då, fick ni mycket? Ja det var som vanligt med fisket, ibland fick vi mycket bra och ibland blev man utan. Jag minns att till min första utlandsresa fick jag ihop pengar, genom att vi sålde lax. Det fördes bok på all fångst som vi fått men den har förekommit. Fiskestugan som vi hade (som nu står på Lillsandskär), är en gammal lada från Änge (Hedmans). 

Nu när man minns tillbaka så var 70-talet bra, vi köpte en ny not och en båt samt även bränsle fick vi genom att vi sålde lax, så nog fick vi bra med lax. Vi fick nog 100 laxar på ett dygn när vi fiskade som mest och över 30 st som mest i ett varp. Det var inte ovanligt att vi fick 40-50 öringar varje år.

Vad är det mest ovanliga ni fått i noten var min nästa fråga till Freddie. Ja det är nog en kräfta, säger Freddie. Vi visste inte vad det var utan vi lämnade den till museet som hade den i ett akvarium i 2 år. Sen har vi fått en båt som körde ca 20 knop och körde rätt in i noten, han var inte nykter.

Den största lax vi fått vägde 21 kg och sen har vi fått några på 18-19 kg och den största öringen vägde 11-12 kg. När allt gick bra så kunde vi dra 15 varp på ett dygn.

På slutet av 80-talet och framåt fiskades det inte så mycket, det blev svårare och svårare att få ihop ett lag eftersom uppgången på lax var dålig samt att det rådde fiskeförbud under några år, men vi höll igång varje år ända fram till det att Bottniabron byggdes, då började jag att fiska med Kemi på Lillsandskär och där har det gått bra, man börjar ju att komma upp i åren  säger 88-åringen, som inte tänker kasta i handduken än, utan ser framemot ännu en fiskesäsong. Den 49:e i ordningen.  

Vid pennan; Kjell-Arne Kemi  2019.02.20