Viktiga och stora händelser i samfällighetens historia – från 1977-2018

Viktiga och stora händelser i samfällighetens historia från 1977-2018

(vissa angivna årtal är ca. och många händelser lappar över kalenderåren.) 

1977 blev byn erbjuden 200 000 kr av Vattenfall för allt som varit och för all framtid, Beslutet blev att lämna över ärendet till vattendomstolen.

1978 Byn godtog 300 000 kr i ersättning från vattenfall, fiskelagen fick 5 respektive 10 000kr av dessa pengar.

1979 byn avslår ansökan om friköp av tomter. Myrsandskär och Storsandskär fick 25 000 kr av byn.

Storsandskär och Botniabron, vy mot Myrsandskär och sedan Umeå C.

1983 Sven Gustavsson påtalade om svårigheten att fastställa äganderätten i fördelning av byns mantal. Henning Sandström avgår som Ordf. Förhandlar med Bowaters om släptimmer.  

1985 Skogsplantering sker på Storsandskär samt på Rotnäsudden (11000 st). Kraftledning till Lillsandskär dras. Björnkälen i Botsmark förhandlas om.

1986 Byn förhandlar med Umeå Kommun och Mo Domsjö om att skatterätten de har skall gå till byn. Umeå Kommun köper mycket mark av byn. Bowaters avverkade på byns arrende tomter = 30 000kr i ersättning erhölls.

1987 Skattetalet i byn utreds.

1988 Byn avyttrade vattenrätten för Nydalasjön. Kräftfisket var på agendan. 

1989 Kräftfisket skall regleras. 46st markägare har anmält sig för fisket. 21st markägare har fått 3900 kräftor, samt 1300 st har återutsatts pga den sk “10 cm regeln”, på 10 dygn. 

1990 Byn är negativ till fiskevårdsområde, UK driver frågan. Mark på Tomtebo säljs för 1,50kr/kvm.

1991 Byn delar ut 250 000kr till skatteägarna, byn har sålt ’Ekorren’ för 412 000 kr. Styrelsearvodet höjs till 750-1000kr. 50 kr/tim för utredningsarbete, 3500kr till kassör. Markpriserna på samfälld mark höjs till 70kr/kvm.

1992 Avverkning sker på Myrsandskär av barrträd då problem uppstår på tomterna. Uppdagades att 144 fastigheter utelämnats 1925. 

1993 Avverkning på Storsandskär ej klar. Kräftfisket upphör pga kräftpest. Ängsbacka får kommunalt vatten. Ny arrendeperiod höjs i 2 steg 900kr/1200kr på 2-3år Grössjön blir naturvårdsområde.

1994 Inget laxfiske. Kommunalt vatten till Stor- och Myrsandskär.

1995 Ny väg till Obbola blir verklighet, inget laxfiske. Järnvägen till Holmsund blev elektrificerad. Inget kräftfiske, förbud råder fortsatt.

1996 Byn ser över tomternas storlek, höjda arrenden måste ske för att byn skall göra ett nollresultat så måste 260 000kr komma in. Höjda tax-värden samt höjning av fastighetsskatten är orsaken. Inga arrenden tas ut på fiskestugorna samt på dansbanan. Tecknat arrendeavtal på Bergsbodavallen samt servitutsavtal på Hällastrand samt Stor- och Lillsandskär. Möte med UK ang. marköverlåtelse, byte kommer att ske. 

1997 nya arrendeavtal träder i kraft, alla godkända utom 1 st som förlikades. Byn förhandlar med UK, vill ej sälja utan byn vill byta mark med kommunen. Arrendeinkomsterna täcker inte utgifterna.

1998 Första kvinnan invald i styrelsen Margareta Edberg Gabrielsson. Byn satsar 12 000 kr för utsättning av kräftor.

2001 En dator köps in för 16500kr.

2003 Ny arrendeperiod 91 tomter 26 st överklagar.

2006 Avstyckning av alla tomter beslutas kostnad ca. 700 000kr.

2007 Byaarkivet är inskannat på DVD till en kostnad av 20 000kr.

2008-2009 dominerades av många möten angående Bottnia banan, även förhandlingar med Skanska ägde rum angående mark vid Lillån.

2009 Avstyckning sker kostnad 250 000kr. Byn säljer mark till Bottnia banan och byter till sig 2 skiften Selsberget 2:1  samt Öresund 1:51 och betalar 900 000kr i mellanskillnad. Marken värderades till 4 700 000kr. Byn fick 3 800 000kr för sin mark. 

2010 Byn ersätts med 1 800 000kr av Bottniabanan för intrång av fisket.

2011 Byn byter mark med UK. IKEA rondellen bytes bort mot Ön 1:98 på Bergsboda 3 ha.

2012 Nya stadgar antas.

2013 Byns Ordf. gör en grundlig genomgång för att se vilka som äger mantal i byn. Ca. 300 fastigheter ingår i samfälligheten, kommunen äger 27-28% Holmen skog äger 17%. Övriga 55-56% äger privata fastighetsägare.Tidigare uppgifter gjorde gällande att kommunen ägde ca.33% samma som Holmen sa man, med det visade sig att det var inte korrekt. Tidsåtgång ca 200 timmar. Nya arrendenivåer fastställdes 9000kr på fastlandet och mellan 4-7000kr på öarna. Gäller till 20201231. Byn tar beslut att sälja tomter under 2014. 

2014 Byn säljer 13 st tomter för 8 900 000kr under året och delar ut 4 500 000kr. Styrelsen har jobbat hårt med att hitta alla ägare för att kunna betala ut dessa pengar. Ca 10% av ägarna gick inte att spåra. (Läs, döds bon som inte längre existerar bl.a. ) Tidsåtgång uppskattat till ca 150 timmar. Byn köper Västerteg 13:29 av Arne Lövgrens dödsbo för 2 350 000kr 76ha i Vännfors. Lillsandskär fiskelag som tidigare bestått av fam Kemi har utökats med fiskare från Storsandskär samt Myrsandskär.

2015 Byn säljer 27 tomter för ca. 15 000 000kr.  Lillsandsskärs fiskelag får överta en fiskestuga från Storsandskärs ena fiskelag som pga Botniabron blivit inlöst. Dvs stugan som tidigare användes av Freddie Persson m.fl. på Storsandskär av det sk “Nedre fiskelaget”. Stugan timrades ned och flyttades till Lillsandskär i samband med att tomten på Storsandskär skulle helt tömmas då den sedmera ingår i Naturreservatet.

2016 Byn betalar ut ca 7 500 000kr till de som har skatt i byn. Vi säljer 2 tomter. Byn inkasserar 1 300 000kr efter avverkning i Långron Nordmaling.

2017 Byn säljer 7 tomter och köper Västerteg 7:2 för 910 000kr ca 19ha. Men får inte lagfart.

2018 Byn säljer 1 tomt som lovades under 2017. Den varmaste sommaren på mannaminne.

Publicerad i Fiske, Historia, Jakt, Nyheter

Lax som gått upp för Laxtrappan 1974 – 2020

Så mycket lax – vild samt odlad – har gått upp i laxtrappan.
Statistik Art: Vildlax / Odlad, Källa: Fiskeodlingen i Norrfors, Vattenfall


År // Antal vild // Antal odlad

Laxtrappan

1974 1587 2286
1975 610 635
1976 808 261
1977 1222 292
1978 1634 325
1979 2154 783
1980 1276 455
1981 650 445
1982 452 398
1983 410 194
1984 500 370
1985 986 426
1986 250 111
1987 274 101
1988 508 327
1989 666 1108
1990 1673 828
1991 441 205
1992 457 154
1993 1705 236
1994 1459 413
1995 1281 601
1996 1940 202
1997 1788 446
1998 1232 990
1999 2204 1474

2000 3463 2040

2001 5495 1594

2002 6065 779

2003 2543 429

2004 3400 1637

2005 3641 689

2006 1634 87

2007 4043 1033

2008 2167 1351

2009 5902 1279

2010 2697 515

2011 – 2014 saknas info

2015 6586 935

2016 6442 2692

2017 3490 610

2018 11586 1291

2019 10122 1823

2020 vilda 10517 varav 7627 var hanar

2020 odlade 1195 varav 709 var hanar

2020 öring vilda 150 varav 98var hanar

2020 öring odlad 173 varav 91 var hanar

Publicerad i Fiske Taggar: ,

Endast 6% honor 2018 är inte alls bra för Laxfisket:

ÅRTAL / HANAR / HONOR // TOTALT

2013 14904 944            15848

2014   11483 374             11857

2015   7521 515               8038

2016   9134 236               9370

2017   13470 209             13679

2018   12877 435             13312  

Mer om 2018:

År / Lax / Öring / Totalt

2018 11586   1291  varav 10886 hanar och 700 honor

2018     435 öringar fördelat på 248 vilda och 187 odlade

Vad betyder dessa siffror för fisket?

Efter ett samtal med Åke Forssen på Fiskodlingen i Norrfors så kan förändringar komma att ske för laxfisket under 2019. Uppgången av lax var god under 2018 men bara 6% var honor och tillgången på rom är mycket viktiga i avelsfisket.

Uppgången av honor har sjunkit år efter år och nu är det katastrofläge, se statistiken nedan:

2013 var uppgången 30000kg honor

2014 var uppgången 15000kg honor

2015 var uppgången  3600kg honor

2016 var uppgången  2000 kg honor

2018 dog jättemånga honor i avelsbassängen inom några dagar, trots behandling, 14 honor var friska.

Laxtrappan
Publicerad i Fiske Taggar: , , ,

Böcker om Teg – från ‘förr’

1925 bildades Tegs municipalsamhälle efter begäran från Umeå med hänvisning till att på Teg kunde hus fritt byggas utan byggnadslov eller överhuvudtaget några bestämmelser. Det var landsbygd även om det bara låg 300 meter från staden.

BÖCKER Berättelser från tiden innan 1925 och även efter, finns bevarade. Men inte alltid så lätta att hitta. Vi ger här ett smakprov ur boken “Utblick från Umeå” av Nils Orring och “Gamla vykort från Umeå” med text av Erik Thelaus. Böckerna finns att låna på bibliotek.

BILDER Intressanta ihopsamlade fakta i dessa böcker som på ett smakfullt sätt blandat med egna reflektioner, sammansatts till kuriosa som man ibland önskar kom med fler detaljerade bilder. Men då hade inte alla mobiltelefonen med sig, alls. Så de bilder som finns beskriver oftast en stämning, hus och vyer. Vi har dock fått tillgång till en skatt av bilder att dela här för den som vill se mer bilder över det äldre Teg>> VYKORTSBILDER

GATUNAMN Då Teg skulle få namn på sina gator (som inte hade namn annat än i folkmun) försökte man hitta anknytning till historien eller personer. Varvsgatan vet många var där de fem båtvarven en gång låg. Så det var säkert ett ganska enkelt beslut. Tjärhovsgatan efter Tjärhovet. Bryggargatan efter bryggeriet som då var där. Åldermansvägen efter byaåldermannen Ludvig Sandström. Jakobsgränd fick namnet av Jakob Wänman, sjökapten som bodde nere vid älven. Han var befälhavare på Finlandsbåten ‘Turisten’ som gick mellan Umeå och Vasa. Fler namn tecknades ned. Och namnen antogs av byggnadsnämnden och där efter av municipalfullmäktige. Och Teg hade helt plötsligt blivit med gatunamn.

TIMMERFLOTTNINGEN Klart att sorteringsverken är väl dokumenterade. Inte bara i dessa böcker. Umeälven forsade oreglerad men man utvann faktiskt redan 1899 endel kraft ur älven. 1924-1926 byggdes Norrfors kraftverk. Och detta med regleringen av älven är en långdragen historia och Teg fick sent om sider ersättning för intrånget det gav till fisket. Men ett intrång som fortfarande utreds. För även om markägare faktiskt fått vad man då tyckte var skälig ersättning, kan den fiskeintresserade följa debatten på flertalet forum hur laxen ännu inte blivit vänn med den sk laxtrappan.

FÅNGA LAX I STORÅN I kapitel 11 i Orrings bok kan man läsa hur Jonas och Anna fångade lax med en till synes enkel idé. Men betänk att man då inte hade de maskiner vi har idag att tillgå. Allt byggdes för hand. Man ‘stängde av’ Storån för att fånga lax. Sent 1870-tal. Fångsterna var mycket lyckade och man fångade “ofta flera hundra i taget”. Tekniken man använde var likt “cashinafiske”. Något att googla för den som är nyfiken på att stänga av ett vattendrag. Men idag krävs så klart tillstånd för att göra denna typ av fiske.

FLER BÖCKER Vet du av någon bok du vill tipsa om som har kuriosa om Teg så maila gärna info@tegsby.se

Publicerad i Historia, Nyheter Taggar: , ,

Jonssons bodde trångt på Teg

Ett fint reportage i VK 20210913 i serien ”Historieskolan”.

Läs om Selma och Sigfrid ”Kicken” Jonsson. Kicken var byaålderman i Teg. Barnen Hjördis och Kurt, tack för berättelsen!

Publicerad i Okategoriserade

Bojar markerar stenkistan mellan Storsand & Bergsboda

Gröna & Röda bojar

Tegs by har denna vår beslutat att betala för uppsättningen av bojar mellan Storsand och Bergsboda för att markera den stenkista som vid lågt vatten förstör sommaren för de små båtar utan ekolod som inte vet om den och kör på den.

Denna rutt ingår inte i den som Trafikverket och Umeå Kommun sköter eftersom det inte är huvudled från havet in till staden Umeå.

Stenkistorna från forna flottningminnen ligger på olika markägares vatten. Och de flesta är synliga. Just denna syns inte längre när man passerar och vi hoppas att fler markägare inspireras att märka upp grunda stenkistor.

Publicerad i Okategoriserade

Förord

Publicerad i Fiske

Laxfiskena i Deltat – bilder från förr

Vi efterlyste bilder från Laxfiskena i Umeälvens Delta på årsmötet redan 2019 och många är det som hört av sig till mig Jenny Ferry som gör detta inlägget nu med några av bilderna. Jag tackar för förtroendet att ha fått se så många fina bilder, fotoböcker, objekt och tänk, att det är främst kvinnor som hört av sig och har berättelser från ytterligare perspektiv – hur man ställt upp och varit kring fiskena men inte alltid varit den som fiskat. Och rensat fisk, sett till att noten lagats, hållit med ved, ordnat med telefonsamtal när det inte fanns mobiltelefoner och hur man rott (!) fiskebåtarna när det ej fanns motor. Andra har berättat öppenhjärtligt hur man inte bor i Umeå längre men har barndomsminnen från fiskena och minns det med glädje och att sommarloven bara var soliga och långa förr i tiden. Så spännande att vi behöver diskutera om vi inte ska ta något grepp kring att kanske samla dessa lite mer strukturerat kanske. Tegs By ger ju inte ut någon årskrönika direkt, och i den tid vi lever borde ju de digitala kanaler som erbjuds kunna vara ett forum att dela bilder, berättelse och historia. Ja vi får se. Håll till godo.

Har du med bilder att dela? Maila bilder till jenny.m.ferry@gmail.com så lägger jag upp dom på Tegs hemsida.

// Jenny Ferry

Först ut ett potpuri av bilder som Åsa Larvia varit vänlig att dela med sig av. Tack Åsa!

Publicerad i Fiske, Historia

Umeälvens Delta stängda delar 1/4 – 15/8

Publicerad i Okategoriserade

5 knop i Lillån (Ön)

14 augusti 2018 så kom beslutet att det är 5 knop vid Ön. I Lillån. Skyltar kommer att sättas upp under juni 2020.
Publicerad i Okategoriserade

Lax- och sikfisket 2021 beviljat

Länsstyrelsen har meddelat Tegs by årets beslut.

2021 års beslut finns att läsa här. Det vi fått för 2021 har samma datum och tider och intervaller >> Beslut Lax- och siktfiske med not 2021

Publicerad i Fiske, Nyheter

Novisen i älgskogen

Jag började jaga älg med Tegs och Öns jaktlag hösten 2011. Som förberedelse hade jag under våren avlagt jägarexamen, införskaffat ett vapen samt en del annan utrustning som jakten kräver. Det var med viss ängslan som jag en söndag eftermiddag i augusti för första gången mötte de övriga medlemmarna i jaktlaget på älgskyttebanan i Holmsund. Freddy Persson, vår jaktledare, hälsade mig välkommen och jag kunde slappna av i takt med det positiva mottagande som jag mötte, även om en och annan nog undrade vad en oerfaren 70-åring skulle kunna bidra med i jakten. I stället för att medverka till en önskad föryngring höjde jag faktiskt medelåldern i laget.

Nästa steg på min jägarbana inföll i gryningen den första måndagen i september, när jaktlaget samlades vid infarten till Gokartbanan belägen vid sydöstra ändan av flygfältet. Freddy Person fördelade uppgifterna och så var jakten i gång. Som nybörjare var det naturligt att placera mig i kedjan med uppgift att driva fram eventuella älgar ur snåren. Kedjan placerades ut längs rågången mot Degernäs jaktområde, medan skyttarna, erfarna medlemmar av jaktlaget, intog sina tilldelade platser ute på Änge i grannskapet av de där befintliga fröplantagen. När alla var på plats startade kedjan i riktning mot nordväst med 100 – 200 m mellan deltagarna. För att hålla linjen fick jag lära mig att med viss regelbundenhet utbrista i ett kraftfullt ”hoi” hämtat någon stans djupt nere i magtrakten och lyssna in motsvarande rop från de närmaste i kedjan. Kompassen hjälper oss hålla riktningen när solen skyms av moln. Terrängen består här till stor del av igenvuxen åkermark, snåren snärjer och det händer allt som oftast att man står på huvudet i ett busksnår eller ännu värre en skog av nässlor som vittnar om hög kvävehalt i jorden efter att marken tidigare brukats.

Vi rör oss genom ett kulturlandskap som bär på minnen av en svunnen tid. Regniga höstar är det också ett äventyr att ta sig torrskodd över de vattenfyllda diken som avvattnar flygfälts-området. Men framåt går det och efter ca 45 minuter är kedjan framme vid ”bikuporna” och ”jordgubbslandet”, märken i landskapet som i dag bara finns som imaginära begrepp men som vittnar om tidigare näringsfång.Att gå i en drevkedja genom obanad terräng innebär således en del fysiska utmaningar samtidigt som det gäller att också hela tiden vara uppmärksam på hur jakten utvecklas. Med jaktradions hjälp står vi hela tiden i kontakt med varandra. Spänningen stiger när någon låter meddelar att man passerar en älglega, observerar färsk spillning, känner doften av älg eller när någon i kedjan rapporterar ”älg framför kedjan” med riktningsangivning. Skyttarna kan härigenom i realtid följa vad som händer ute i skogen och för oss i kedjan stiger förhoppningen att snart få höra ljudet av ett skott. Men i dag är skotten sällsynta ute på Änge. Vanligtvis kammar vi noll då älgarna viker av mot söder och går över Degernäsbäcken och in på Degernäs eller Röbäcks jaktområden. Våra kollegor i de två jaktlagen har nog anledning att ibland rikta en tacksamhetens tanke till oss när de får skottläge på en plötsligt uppdykande älg. Under mina åtta år med jaktlaget har vi bara skjutit en älg ute på Änge. Det var vid ”bikuporna” som Freddy 2016 med ett välriktat dragskott stod för den bedriften. Men historierna låter berätta om en tid när en och samma skytt vid ett och samma tillfälle kunde fälla upp till tre älgar ute på Änge. Väl framme vid ”jordgubbslandet” sker återsamling. Vi sätter oss i en ring, medhavd skaffning tas fram, vi delar med oss av vad vi observerat och de mera erfarna jägarna bidrar gärna med en och annan god jakthistoria. Efter rasten omgrupperar vi och efter att ha kammat av området fram till IKEA-rondellen gör vi ofta ett försök i Villanäs eller i området kring Grössjön. I Villanäs går kedjan på båda sidorna av gamla Holmsundsvägen i riktning mot nerfarten till Bergsboda södra. Hindren för kedjan består här av sumpmark, kalhyggen och gallringar men framåt går det även om kedjan ibland tenderar att hamna i otakt allt efter hur hindren fördelar sig i terrängen. Här stöter vi ofta på älgar men de lyckas allt som oftast
undkomma skyttarna genom att vika av söderut eller norrut över Holmsundsvägen. Här lyckades dock ett år Lars-Erik Dahlberg fälla en kviga vid Bergsboda redan innan kedjan hade hunnit placerat ut sig. Ett exempel på att tillfälligheter ofta ligger bakom en lyckad jaktdag.

Under min tid i laget har jakten kring Grössjön varit mest framgångsrik. Här är terrängen mera omväxlande med barrskog i olika stadier av utveckling men, beroende på var man går i kedjan varierar framkomligheten. Vanligtvis startar kedjan i riktning söderut vid Yttertavlevägen men det händer också att kedjan utgår från Tomtebo. Som omväxling går vi
norrut från Holmsundsvägen. En annan rutt är att gå mot sydost från skidspåret vid Gimonäs. En utmaning när vi jagar inom Grössjöområdet är att älgarna efter det att de stötts upp lätt smiter över till Yttertavles jaktområde. En viss tröst för kedjan när jaktlyckan tryter är dock de kantareller som vi i all hast ibland lyckas plocka till oss när vi tränger fram mellan träd och buskar. En vid Grössjön central samlingsplats för kaffe och smörgås efter att en på jaktspråk så kallad såt jagats av är ”Lövgrens”, en vändplan och plats för timmerupplag söder om sjön, som fått sitt namn efter en tidigare markägare vid namn Tore Lövgren. Min första erfarenhet av en framgångsrik jakt var hösten 2011 när Anders Iacobæus fällde en älgkalv på skiftet ”Tolles” uppkallat efter en tidigare markägare, Torgil Näslund. Jag gick i kedjan och plötsligt small det. Då upplevde jag för första gången den påtagliga förväntan som vi alla känner direkt efter ett skott. Kedjan stannar av, total stillhet, vi väntar på besked, och så kommer det förlösande meddelandet att skytten träffat sitt mål. Men en annan gång kan skytten meddela ”jag har skjutit på en älg som fortsatte i riktning mot …” Då kan det bli aktuellt med eftersök, numera med hjälp av Anders energiska tax Jessie. Vanligtvis hittas då älgen död en bit bort i skogen. Under min tid med jaktlaget tror jag mig kunna fastslå att vi inte har skadeskjutit någon älg som undkommit. I de få fall när ingen älg påträffats efter påskjutning och efter noggrant eftersök med hund är jag övertygad om att älgen undkommit oskadd.

När en älg har fällts avbryts jakten och medlemmarna i kedjan samlas runt bytet. Skytten gratuleras, träffbilden noteras, kön och ålder bestäms och så vidtar den så kallade passningen, vilket innebär att buken öppnas och inälvorna tas ur. Vanligtvis är det skytten som får äran och förtroendet att hantera kniven medan andra i jaktlaget ger goda råd och bistår med hjälp när så behövs. Inälvorna återbördas till naturen på den plats där älgen fällts till glädje för rävar, korpar och andra av skogens innevånare, inte minst larver och insekter.

Efter en vecka är i stort sett alla rester borta. Direkt efter att älgen skjutits beger sig Kurt Jonsson hem till Villanäs efter sin 4-hjuling för att dra fram älgen till en plats där den kan hämtas upp med släp, vid Grössjön vanligtvis vid ”Lövgrens”. Sedan bär det av till Kurts slakteri i Villanäs där älgen hängs upp, flås och sedan lämnas att hänga i kylrummet under några dagar innan den styckas och fördelas inom jaktlaget, allt under Kurts sakkunniga
ledning. 2018 års tilldelning var 4 vuxna djur och 4 årskalvar. Vi lyckades med att fälla två av vardera kategorin, vilket jag med mitt åttaåriga perspektiv ser som en lyckad säsong i jämförelse med tidigare år när vi ett år till och med blev helt utan jaktbyte. Men tillgången på älg har ökat något under de senaste åren, vilket inte bara återspeglar sig i antalet älgar som skjutits utan också i antalet älgolyckor på Holmsundsvägen.

I år var det novisernas år. Både jag och Tomas Ferry lyckades med bedriften att skjuta var sin älgkalv ute vid Grössjön. Jag tror att jag kan göra mig till tolk även för Tomas när jag säger att det var en upplevelse som vi aldrig kommer att glömma och kanske våra minnen efterhand utvecklas till goda jakthistorier. Jag satt i det torn som vi året innan hade satt upp på ett nyligen upptaget kalhygge. Kedjan närmade sig norrifrån. Jag hade som vanligt förberett mig genom att uppskatta skjutavstånd och fastställt säkra skjutsektorer. Till saken hör att jag under tidigare jaktpass om och om igen memorerat hur jag skall förfara om en älg uppenbarar sig inom skotthåll. Så ser jag plötsligt en älgko med två kalvar som rör sig i skogsbrynet i västlig riktning mot tornet. Hjärtat bankar och adrenalinkicken slår in. Ibland försvinner älgfamiljen in i skogen men då och då skymtar den fram i skogsbrynet. Nu är jag helt fokuserad. Det finns en glänta i skogsbrynet och jag bestämmer mig för att om de dyker upp i den gläntan och jag får skottläge på en av kalvarna då skjuter jag. Och det är precis vad som händer. Efteråt slås jag av hur automatiskt hela förloppet var. Det var den memorerade situationen som förverkligades med ett skott som slutpunkt, inte som på skjutbanan när skottet går efter det man tänkt ”nu skjuter jag”. Efter skottet var det inte utan stolthet som jag kunde meddela övriga i laget att jag hade skjutit en kalv. Jakten avbröts, kedjan samlades vid tornet, gratulationer utdelades, skottbilden granskades, vikten uppskattades till ca 80 kg och så var det min tur att passa djuret under sakkunnig ledning av mina jaktkamrater. En totalupplevelse som jag aldrig glömmer. De två vuxna djuren som vi lyckades fälla under året sköts av Lars-Erik Dahlberg, som är de senaste årens mest lyckosamma skytt. Han stod bl. a. för bedriften att hösten 2017 vid grustaget Klapparn (namngivet efter ett klapperstensfält) fälla två älgar efter varandra när de dök fram i skogsbrynet. Men så är det med vår älgjakt. Ibland har vi sett älg på våra områden dagarna före jaktdagen och vi ger oss ut förvissade om att i dag kommer vi att ha framgång. Men oftast blir jakten resultatlös. Ibland är förväntningarna lågt ställda, som den dag när Lars-Erik sköt sina två älgar med enbart två personer att tillgå för att skrämma fram villebråden. Det gäller att vara uthållig, något som vår nestor Freddy Persson personifierar. Han tröttnar aldrig och han är den pådrivande kraft som behövs för att vi inte skall ge upp när jaktlyckan gäckar oss. Vanligtvis jagar vi under två dagar i början av jaktsäsongen och därefter på lördags- eller söndagsmorgnar, även om vi pensionärer också ibland går ut några timmar under andra veckodagar. Det gäller som sagt att vara uthållig om det skall bli resultat. Någon kanske undrar varför inte Tegs och Öns jaktlag jagar med hjälp av hund. Skälen är två, Holmsundsvägen och Yttertavlevägen. Ingen hundägare vill riskera att en kär jaktkamrat hamnar under en bil. Även om jakten med hund sannolikt skulle ge bättre utdelning i form av jaktbyte så uppskattar jag verkligen det sätt på vilket vi jagar. Att gå i kedjan ger utomordentlig motion och växlingen mellan att sitta på pass och att gå i kedja ger en fin totalupplevelse av naturen. Dessutom tar det aldrig längre tid än en timme för att jaga av en såt innan vi omgrupperar för nya uppgifter. Med den jaktmetoden ger vi också älgarna en god chans att komma undan och vi förundras ofta över hur skickliga älgarna är på att undvika den fara som skyttarna innebär. En komplikation som vi i laget har att hantera är att vid Grössjön jagar vi inom ett område nära bebyggelse och med ett rikt friluftsliv, inte minst i form av hundägare ute med sina fyrbenta vänner. När vi möter människor i skogen förklarar vi vad vi håller på med, men för att så långt som möjligt undvika konflikter med andra som vill vara ute i naturen, går vi ut tidigt på morgonen och jakten avbryts oftast i god tid före lunch. Tegs och Öns jaktlag består i dag av 13 medlemmar med Anders Iacobæus som jaktledare och med Lars-Erik Dahlberg som ersättare. Jaktlagets årsmöte hålls vanligtvis i anslutning till samfällighetens årsmöte i maj. Sammantaget uppgår vårt viltvårdsområde till 1720 ha. Till sist, nu ser vi fram emot en ny jaktsäsong hösten 2019. I Tegs och Öns jaktlag vet vi betydelsen av att aldrig ge upp förhoppningarna om en lyckad jakt. Ofta misslyckas vi men vi har det trevligt tillsammans och desto större blir glädjen de gånger när vi lyckas överlista skogens konung med ett välriktat skott.

Gunnar Öquist

Publicerad i Jakt, Okategoriserade Taggar:

Webben är uppdaterad om ‘fiskelagen’

Nu återfinns fler av fiskelagens* historia här på webben. Läs gärna och kommentera om det är något vi glömt. Den vi senast adderat är bakgrunden till Ö-laget https://tegsby.se/fiske/o-laget/

*”Fiskelag” är så man kallar de grupperingar och andelsägare som bildat lag man fiskar ihop med.

Publicerad i Okategoriserade Taggar: , , , , ,